Man börjar sakta men säker att klappa asken lite lätt.
Suckar högt, för man vet vad som komma skall.
Man fipplar lite med rosetten och låter den sitta kvar så länge så möjligt. För man vet att när man tagit av den så börjar man få lite väl bråttom....
Sakta men säker så tar man av det guldbeklädda skyddet....för sedan att smygtitta under kanten.
Det är i detta läget ett djupt suck hörs högt o tydligt....
Man lägger snabbt tillbaka skyddet igen, och ger sig själv en klapps på fingrarna för att man har så bråttom....
Hjärtklappningen ökar...när man åter igen vågar sig på att titta försiktigt under kanten....
man drar ett djup andetag och känner lukten av glädje och vällust, alteftersom hjärtklappningen ökar....och äntligen är ligger dom där.....nakna, frästande, i olika färger, och bara väntar på att bli rörda, plockade, smakade på....
Studerar noga, länge, mycket....för sedan att ta det svåra beslutet om när, var , hur man skall börja.
Till slut har man gjort sitt val, plockar up den försiktigt och ömt, smeker, luktar och för den sakta till munnen.Låter båda läpparna slutas om den.....känner vällusten som sprider sig i hela kroppen, ett djupt suck som åter igen hörs från det inre.
Vilken glädje, vilket nöje, vilken lycka.
När man hämtat sig lite efter första intrycket så inser man att det inte är slut än....man har ju bara så vitt börjat.
Och man känner alla sinnen som bara skriker efter mera.....tar sig tid att se till att alla sinnen får sin beskärda del.
Jobbar sig sakta men säkert igenom hela reportuaret. Dom mjuka, dom hårda, dom stor, dom små.Här finns det nått för alla sinnen....
Men säg den lycka som vara för evigt....heller inte denna.
När man efter ett tag känner efter så får man ingen respons......någonstans....va hände nu då?Tomt? Redan? Neeeej! Vill ha mer!!!
Desperat söker man runt omkring ifall man kan locka fram nått ytterst lite i alla fall.
Jag var ju inte klar eller redo för avslut än...
Besviken inser jag att det blir inte mer denna gången iaf.
Tar asken, bandet o hela alltet o slänger i soporna, och ser redan fram emot nästa födelsedag.
Va pratar jag om då........för den som undrar....men har haft livlig fantasi på vägen....
CHOKLAD så klart ;-P och inte vilken choklad som helst: GODIVA = guds gåva till kvinnan
Fick en ask av denna gudomliga njutelse av Nanette i present.
Och när den kommer i mina händer så blir jag som ett rovdjur.
Här delas INTE!!!!! Inte alls en liten bit...
"Mine, mine, all mine....!!!"
Så ni som känner någon som skall utomlands, eller bor i en stad vart den kan inhandlas....tveka inte ens.
Pris...tja, kommer chokladen i guldask med organzaband/rosett så är det inte nära Marabou iaf.
Det finns choklad och sedan finns det choklad....
Godiva tillhör den senaste kategorin enligt min mening.
Enjoy,
/Marianne
1 kommentar:
Hmmmm . . . man undrar lite hur pappa Mats har missat det här med Godiva - så att Nanette måste rycka in och se till att ge Marianne utlösning . . .
MATS?
Skicka en kommentar