torsdag 5 juli 2012

Tiden leker alle sår....

.....sies det. Men det kan jeg ikke holde med om.
Idag er det 2 år siden Lars gick bort og savnet er fortsatt like stor, og det gjör fortsatt like vondt.



Ta hånd om hverandre der ute...
Klem
/Marianne

tisdag 27 mars 2012

Scrapmara i Vårgårda

I lördags var det åter dax igen...
Att samlas i Vårgårda  med ett helt gäng med tjejer med fyllda scrapväskor.
Efter en stökig höst och vår så var inte scraplusten på plast för min egen del, men med vetskapen om att tjejerna i Scraptrion, Malin, Anna och Eva alltid bjuder på det bästa så packar man och åker helt enkelt.

Och som vanligt sitter skrattet löst, utmaningar, tävlingar, välkommstkit, priser, maten/fikat och Scrapfabriken....ger det hela topp betyg även denna gången.

Det blev gjort 4 stycken LO´s och 2 kort.
Jag vann ett 1a pris för tävlingen "Presentkort" till QiBreeze, och vann en massage av Karin som driver just det stället.
Ett andrapris vann jag för "My life by numbers" LO`n lite längre ner. Och till sist ett pris för ett beställningskort som jag lägger ut lite senare.

Första LO´n skulle ha övervägande gult i sig och innehålla en hand från Scrafabrikens logga. Inte min favoritfärg precis, men resultatet ser ni nedan iaf. Handen är numera bortplockat, för den var ingen rolig detalj.
Karusell på engelska är ju ""Mary go round", men bytte ut det mot Tiril istället.


"My life by numbers" Ja, man skulle helt enkelt berätta om sig själv och ha med så många siffror som möjligt.


Utmaningen skulle innehålla en titel med "Vi har pippi på...." eller "Birdie nam nam...."
Svårlöst utmaning, men hittade detta kortet i väskan från en tur  med ångloket, Anten-Gräfsnes förra året, vart ALLA barnen gör en min.... :-S


Och till sist en utmaning som 5 personer fick rita var sin detalj till/på en skiss och sedan skulle man tolka skissen.


Ser fram emot hösten redan.

Kram
/Marianne

fredag 16 mars 2012

Bland cupcakes och kaffe

Var i Halden för några veckor tillbaka i samband med att jag fyllde år (igen...)
Det klassiska besöket hos Ane stod som vanligt på planen,men också ett cup-cake kurs som jag fick av Reneé i födelsedags present.

Det var underbara söta Manuela som har Passion 4 Baking som höll i det hela. 
En helt underbar kväll fyllt med massor av skratt, smakprover, söta kristyrer i alla dess färger och sist, men inte minst, cupcakes!!!
Så sjukt roligt att ha tillgång till alla slags möjliga verktyg och pynt i alla färger, smaker och utseende.

 Behöver jag säga att min present från Ane, ett presentkort på TilBords i Halden, användes flitigt innan jag åkte tillbaka till Alingsås på söndag.
Det blev lite tippar, smarta påsar, stansverktyg osv., så man kan fortsätta i samma cupcakes ideologi hemma.


Sedan har jag också anmäld mig till Buzzador och blev utvald att testa på ett kaffe som kommer på marknaden, Milicano från Gevalia.
Som den enda i hemmet som dricker kaffe orkar man inte brygga kaffe varje gång, så ett snabbkaffe funkar bra om det är bra kvalitet på kaffet.
Milicano går helt klart under den kategorin.
Ett kaffe som inte är surt i smaken som jag kan tycker vissa kaffe har.
Sedan har den en riktig bra och fyllig kaffesmak. Vilket är toppen för mig mig som gärna dricker min kaffe som en caffelatte.
Rekommenderar detta kaffet till er andra utan tvekan kan jag säga.
 Och varför inte ihop med en av mina cupcakes ;-)



Minus för produkten är dock påsarna....
På två av dom har det gått hål i sömmen/svetsen på sidan, vilket har gjort att det är kaffe lite överallt kan jag säga.
Går ju att lösa med att hälla över kaffet i en annan burk eller dyl.

Kram
/Marianne

tisdag 6 mars 2012

Lite musik och mycket tankar...

Ben & Jerrys hand i hand med en stor caffelatte som sig bör när huvudet är full av tankar och funderingar.

Den första som gick för länge sedan...



Va fan hände!?!?

När slutar man stå för vad man sagt, gjort och framför allt, varför?


Vad hände med "behandla andra, som du själv vill bli behandlad"?


Varför sitter jag igen med känslan av att det är mitt fel att det det gick som det gjorde, och ett skadat självförtroende/självkänsla?



Sist men inte minst.


Jag spelade med öppna kort och utan joker...
Kommer förklaringen som uteblev?

/Marianne

tisdag 28 februari 2012

Sorg

I helgen sa en god vän till mig, "Jag har en så stor sorg inom mig..."

Jag vet vad denne personens sorg beror på, men har ändå tänkt en hel del på kommentaren efteråt och tänkte försöka skriva lite om just sorg.
Känn er välkommna med inlägg och kommentarer sedan.

Sorg är nog nått väldigt många av oss som har inom sig i en ellar annan form tror jag, och man kommer alltid bära med sig den.
Men förhoppningsvis lär man sig leva med den på ett sunt sätt och man kan kontrollera den.
Min egen sorg är Lars som gick bort för 2 år sedan, mitt äktenskap som kraschade och mina barn som jag bara får se/umgås med varannan vecka. Bla.

Sorg kan altså komma av så många grejer enligt min mening.
Att någon går bort, skilsmässa, sjukdom, relationsproblem, att livet inte blev som man trodde osv.
Likheten med dom allihopa tror jag, är att det gör så förbaskat ont.
Överallt på nått sätt.
Och man vill bara böla, skrika och slå någon......eller jag vill iaf. det.
Olika människor regagerar olika på sorgen med att rymma in i något eller börja överdosera vissa grejer, som till exempel:

- Ilska och aggresjon
- Arbete och träning
- Mat
- Sex
- Alkohol/psykofarma

Ni känner säkert igen er någonstans.

Och det förstår jag...varför man tar tillflykt i någon av dessa.
Fler av dom ovanstående passar in på mig.
Men någonstan så hoppas jag att man vaknar till och inser att det inte är rätt att hålla på så här.
Man kan inte flykta in i något som kan bli ett beroende, för man drar med sig så många andra då. Man skadar förtroenden, man skadar känslor och man skadar andra mäniskor.
Och framför allt, man kan inte fly från sorgen tror jag....man måste ta itu med den, acceptera den och lära sig leva med den.
Tillfälliga lättnader som alkohol, mat och arbete fungerar för stunden, men ger inga bestående resultat

Själv grinade jag mig igenom Lars sin bortgång, och gråter  fortfarande då och då. Det gör ont oxå, men inte lika ont som när man var på begravningen.
Skilsmässan har jag tagit terapi hjälp till, massor med timmar. Utbildad terapaut och alla mina vänner. Och gråtit, svurit, gapat, skrikit i massor.
Och veckorna man inte har barnen, precis samma sak. Men här gör det fortfarande lika jäkla ont varje vecka. Det gör så ont att man nästan inte kan andas...

Tiden läker inte alla sår.
Det tiden gör är att gå, och i morgon har det gått nya 24 timmar av ditt liv.
Det är vad man gör under tiden som avgör om man får läkning eller inte.
Visst är det väl så?
I slutändan väljer man ju själv hur man vill må. Du som person har ju alltid ett val.
Sedan är det däremot inte sagt att det varken är lätt eller enkelt. Eller hur lång tid det tar innan man mår bättre.
Sorgbearbetning innebär att ta kontroll över effekterna av vad du har varit med om.

Sorg är inget som är farligt, även om de flesta av oss nog endå på nått konstigt sätt är rädda för den.
Rädda för att den gör ont, rädda för att man inte vet hur man skall hantera den, rädda för förändringen som sorgen medför sig osv.

Sedan sägs det oxå att sorgbearbetning innebär att kunna förlåta andra, och dit har jag inte kommit än kan jag säga. Kan ske någon gång i framtiden, men när var hur, vet jag inte.

Jag hoppas att jag någon gång kan få kontroll på min sorg, och lära mig handtera den i det dagliga livet. Men det krevs att jag jobbar med den varje dag inser jag ju.
Så oxå min vän som jag nämner i början. Du är inte ensam om din sorg, även om var sorg är unik, men jag hoppas du hittar ditt sätt att oxå handtera den i vardagen. Men det krevs en sjuhelsikas jobb att komma dit...

Kram
/Marianne

måndag 20 februari 2012

Samtal under middagen 2

Jaha, så åter igen ett av Tiril o mig sine små samtal kring middagsbordet :-)
Hon har oxå lagt till sig den här tjejiga rösten och försöker låta vuxen och erfaren. Ni som har flickor i familjen, vet vad jag menar.

Middagen är iaf. framdukat och jag har satt igång lite blandat musik lågt i bakgrunden.
Mitt in i måltiden kommer Eric Saade och sjunger sin låt Popular, som de flesta av er känner till misstänker jag.

Tirl: Mamma? Eric Saade är i tonåren va?
Marianne: Ja, jag tror det iaf. (inte helt koll på läget just där...)
T: Mamma, vet du va??? När jag blir tonåring så skall jag fråga chans på Eric.....
M: Jasså, skall du det....?
T: Mmmmm.....sedan kan vi åka runt i hela världen o vara pojk och flickvän, sedan kan jag lära mig alla språk...
M. Ja, det låter ju bra tycker jag. Men det är ju tur att Eric inte har någon flickvän längre då?
T: Vadå flickvän?
M: Ja, han var ju ihop med Molly Sandèn, men dom har precis gjort slut, så nu är hans singel.
T: Ja! O jag vet varför han är singel!!! Jag vet varför Molly inte ville vara ihop med honom längre!
M: Jaha, varför då?
T: För han är en huvud-vätare!!!
M: En huvud-vätare??? (kan knappt hålla mig för skratt numera kan jag säga)
T: Ja! För det har jag sätt på datorn. Att Eric är en huvud-vätare....

Varpå efter avslutad måltid vi får sätta oss vid datorn och visa mamma vad en huvud-vätare är, för vid här har ju mamma ingen koll alls kan jag säga.
Och här ser man hur stor påverkan en kändis och TV har på barnen, för att försöka förklara för henne att detta bara är på skoj, fungerar inte så länge det är Eric Saade i huvudrollen kan jag säga.

Så mina vänner, den nya folksjukdomen, ifall ni missat den ;-) :


Till historien hör ju då så klart, att Tiril INTE backar för Eric Saade, även om han är en huvud-vätare ;-)

/Marianne

onsdag 25 januari 2012

Samtal under middagen

Har ju vissa intr. samtal med Tiril då och då. Hon är klipskt så det heter duga och snabb i replikerna.
Och bidrar således med mycket skratt oftast.

I dag hade vi ett intr. samtal under middagen.
Tiril hade fått med sig att jag hade med brudklänningar till Halden för att sälja dom. Dock så ligger Marie sitt 1á bröllopskort kvar på bordet, o vi samtalde en del om Victors mamma och pappa, när, var osv.
O nu är Marie gift med en annan man, som inte är Vicktors riktiga pappa osv....

Marianne: Tror ni mamma kommer att få en ny pojkvän då?
Tiril: Ja!!!
Alexander är tyst....
T: Men det var ju synd att du sålde din brudklänning.
M: Varför?
T: För då har du ju ingen när du skall gifta dig med din nya pojkvän.
M: Men jag tror nog mamma köper en ny, annan brudklänning i så fall. Jag vill nog inte använde den en gång till.
M: Men tycker ni det är okej om mamma får en ny pojkvän då?
T: Ja, för då får jag en extrapappa!
A: Nej!!!
M: Men tror du inte mamma blir gladare igen om hon hittar en pojkvän då?
T: Jo.
A: Jo, men det finns ju gränser på hur många vi kan bo i denna lägenheten. liksom. Det finns ju i så fall inte plats till honom här.
M: Jo, det är sant. Men då får vi i så fall flytta till nått större.
A: Ja, men då är det okej.
T: Ja, men först måste du sms`a med honom, och sedan när ni har blivit kära o så, så får du kolla på din dator och köpa en ny brudklänning.

Mao. så finns det hopp för mig oxå, iaf. enligt barnen. Vad är problemet liksom?
Om man ändå själv var lika "troende" som dom, och inte såg nått hinder alls.

Kram
/Marianne

tisdag 24 januari 2012

Jeg er forelsket i ......

....... i Henning Kvitnes og hans nye plate "Ingen tid å miste".



Etter en litt uventet og uplanert  hendelse, ble det kjekt og enkelt kjöpt biletter til Henning sin konsert i Halden den 22 januar.
Fikk således innhandle CD´n også, så man kunne öve infor stundene konsert. Og det viser seg att denne utgivelsen er den beste han gitt ut, enligt min mening iaf.
Og etter en mer uventet og uplanert hendelse, så dro jeg til Halden for å se Henning live.


Barnen ble snabbt og enkelt levert over till "Mimmi", siden hjem i Ane sin dusch, som hade lagde middag for gjengen som skulle gå sammen å se konserten.


På scena kom Henning og "gutta i bandet" og hadde en helt magisk konsert.


Så basic, så enkelt, så näre, så intimt og så utrolig bra.
Henning med sine törre komentarer på tjukk Halden-dialekt, Freddy Holm som kan spille det meste som har strenger, Omar som er nybliven Spellemanns-pris vinner, + bassist og trommis.

Sammen gjorde disse 5 en kveld som ikke kommer til å gå i glemmeboken.
Det var allsang, det var mye latter, det var trampeklapp og det var sist, men ikke minst, stående applauser.
En bra mix av gamle og nye låter, som holdt stemmningen oppe hele veien igjenom.
Titel-låten på nye CD´n "Ingen tid å miste", stter igang tankene en hel del.
Når de siden dro igang "Sånne som oss" og "Litte Eden", da gråt underskrivne.
En kjenselstorm uten dess like...

Så til ettertanke, ta deg tid å höre på texten og ta til deg det han synger.

 

Kanskje ikke noe man gjör fra ett minutt til det andre, iaf. ikke jeg, men han har sått en tanke som jeg skal forsöke å ha med mig framover. "Ingen tid å miste"


Klem
/Marianne
 (bildene er lånt fra Halden Arbeiderblad)

söndag 22 januari 2012

2011 vs 2012

Kommentar på frukosten hemma hos mamma på juldagen:
Marianne: Ja, då sitter man här då, precis som sin mamma: 44 år, singel, ensamstående tvåbarnsmamma.
Mamma: Ja,va får dig till att tro att du skall ha det så mycket bättre än alla andra då?

O det är bara att inse, 2011 var ett skit-år. I alla fall ur mitt perspektiv.

Bättre än alla andra?
Ja, varför inte....eller iaf. lika bra som alla andra.
Men inte ens det gick för sig.

Alla frågar, går det bra? Och man tar på sig en mask, och svarar att det rullar på. 24 timmar åt gången.Steg för steg... Osv.osv.
Samtidigt så vill man bara vråla: NEJ!!!! Det går inte alls bra!!! Det är tufft, det är jobbigt, det är skitigt, det gör ont. Men vem vill/orkar höra sanningen?
Dock så gör det inte lika ont längre, det är inte lika tufft längre, det är inte lika jobbigt längre. Men å säga att det är bra, det är att ljuga...

Under den här tiden så har man kunde synat vem som är emot dig, och vem som är med dig.
Vänner är för mig den som är ärlig, inte sviker mig och inte gör mig illa.

Och det är precis det som har hänt...

Det är idag jag inser att jag har förlorat min bäste vän någonsin. 10 år ner för vägen inser jag att den personen är helt borta. Sålt sin själ och sin personlighet för att andra skall ha det bra.

Och det är mig själv!

Efter en sjukt turbulent höst, föll jag ihop i november, totalt och helt, och insåg att jag behöver hjälp.
Jag satt hos läkaren o bara gråt o skakade. Och fick inte stoppat. Helt slut, helt sönder, helt trasig...
Och han frågade: Vem tar hand om Marianne mitt i allt detta?
Ingen...svarade jag då.

Så hösten har varit full av terapi. I alla dess former och från alla håll.
Alla råd och visdomsord man har gett till andra i alla år, kommer nu tillbaka från alla håll o kanter. Jag vet och kan allt detta. Jag vet hur man skall göra, tänka, agera osv. Men jisses va svårt det är att göra det ändå.
Gång efter gång, sviker jag mig själv, är elak mot mig själv och ljuger för mig själv.
Man är inte värd någonting, man är bara elak, allt det du gör o säger är fel, man är fet och ful. Man är en dålig förälder osv.osv.
Detta är tanker som jag sliter med dagligen, varvat med ett liv som snurrar på i full fart med att upprätthålla rutiner i vardagen, skapa en trygghet och finnas där för barnen, träna, fritidsaktiviteter, och det faktum att man är själv numera och inte kan förvänta sig stöd, hjälp och backup längre.
Är barnen sjuka, är det mitt problem. Är barnen lediga, är det mitt problem. Är jag sjuk och barnen är hos mig, är det mitt problem. Behöver jag va ledig någon dag, är det mitt problem o lösa det praktiska i så fall.
Och det praktiska har jag full kontroll på.


Det stör mig nått så djävulskt att jag tappade bort mig själv på vägen. Men trodde helt klart att det var för en bra sak.
Det stör mig ännu mer att jag har tagit så stor skada av allt detta, att hela min grundtrygghet i mig själv är helt borta.
Att jag kunde låta mig bli så lurad, blåst, utsatt, använd utan att se det i tid och hinna stoppa det...

Det mest spännande i det hela, är att för att läkas och hitta tillbaka till sig själv igen, så måste man våga utsätta sig för det man har blivit utsatt för.
Man måste våga tycka om, man måste våga ha förtroende, man måste våga lita på. Och det är inte det lättaste man gör just nu.

Men någonstans där ute så finns det någon som tycker om mig för den jag är och hur jag ser ut. Och det är den personen, ihop med alla mina vänner som kommer hjälpa mig med att bli vän med mig själv igen också.
Som visar att det finns ett förtroende, en trygghet och en tillit. Och det er den personen jag tycker om...

Nu skall jag bara sluta göra mig själv illa med...

Kram
/Marianne

onsdag 11 januari 2012

Kontrasternas julafton

Kl 15:00
Tomten kommer på besök


Kl 21:00

Två utslagna barn i vinterkräksjuka



En julafton man inte glömmer med det första.

Kram
/Marianne



söndag 8 januari 2012

Blommor

Rosor och orkidéer i all ära, men inget går upp mot en enkel tulpan enligt mig.
Dessa underbara blommor i alla färger som finns och olika modeller. Från den vanliga enkla till dom snygga papegojtulpanerna. Och sedan är det en hyfsad billig blomma som man kan unna sig själv varje fredag att ha på köksbordet med.




Så ta med dig en enkel bukett nästa gång du skall på besök hos någon. Jag lovar, den kommer bli ytterst uppskattat. Och glöm inte tulpanens dag den 15 januari, och köp hem en extra bukett åt dig själv.

Kram
/Marianne

torsdag 5 januari 2012

Vänskap

Det har slagit mig hur viktigt denna relationen, mer än någonsin, det senaste året.
Det har alltid funnits vänner kring mig, gamla, nya, djupa, lätta osv.
Jag har i tron på att det någon dag skulle ge nått tillbaka, alltid värnat om mina vänner. Vid att finnas till när det behövs, sätta mig i bilen o köra när någon behöver mig, fyllt frysen med mat när någon ligger sjuk, peppa och utmana i långa samtal när det behövs. Osv.osv.

Och det har jag haft igen för det senaste året kan jag säga. Flera gånger om...
Tjejerna som hjälpte mig packa o städa när jag skulle flytta från blåa huset.
Tjejerna som hjälpte till o bära och flytta in i nya lägenheten.
Tjejerna som packade ur alla mina flyttlådor som överraskning när jag var på jobb.
Killarna som hjälpt till i huset, så det blev klart för försäljning.
Killarna i lägenheten som hjälpt till o sätta upp och montera en massa.
Detta är bara några exempel som hänt under senaste året.

Sedan så har man det där lilla extra viktiga i vissa vänskap. Slå upp vänskap i Wikipedia så förstår ni nog vad jag menar.

Att ringa någon som kommer på studs när man bryter ihop och inte klarar av kvällen själv.
Att komma "hem" och bo hos någon som öppnar sitt hem, hjärtat, sinnet oavsett när, var och hur.
Personen som vågar trösta, hjälpa, utmana, ifrågasätta, säga ifrån osv. På lika villkor.
Som respekterar mig för den jag är som person, mina dåliga och bra sidor, att jag snarkar och svär.
Den som skrattar åt mina dumma skämt, och gråter med mig när jag gråter.

Sedan finns det ett vänskap som jag oxå hämtar styrka ifrån. Och det är så klart Lars...
När man besöker honom, i regel Ane o jag, så pratar vi ändå. Och jag vet på nått vis vad han ville ha sagt.
Känslan av närhet, glädje, sorg och harmoni infinner sig alltid när man besöker honom. Och dom känslorna ger mig en otrolig stryka, blandat med allt det andra.






En kall och frostig Nyårsafton, som ändå värmer på sitt sätt. Ane o jag tände ljus och lämnade lite blommor, och hade en pratstund.

Ta hand om varann och vänskapen, för ni och den är dyrbar.

Kram
/Marianne