Att få sova en hel natt går som regel bra numer här i huset. Vi har en katt som springer ut och in genom kattluckan si så där 300 gånger under natten, men utöver det brukar det vara lugnt.
Tiril kan komma någon gång i bland, så som en natt under veckan vart hon hade drömt något och var rädd.
När, var och hur hon kom dit har jag ingen aning om då jag denna veckan har haft en del att göra, vilket innbär tidiga morgonar och sena kvällar=totalt utslagen/sover som en sten.
I alla fall, vid ½4 natt til tisdag vaknar jag av att Tiril ligger och putter på i ryggen (eller sparkar kändes det som just då...)varpå jag lite lätt irriterad frågar va hon sysslar med...? Vilket hon svarar tillbaka: "Mamma, du måste vara lite tyst, för jag forsöker sova..."
Men hallååå, är det min säng eller... Passar det inte lilla fröken att mamma snarkar så får hon faktiskt gå o lägga si i sin egen säng på sitt rum.
Vaknar 3 timmar senare och hon ligger där fortfarande,djupt sovande, så hon somnade trots mammas snarkningar... :-)
Mats har som tur är vant sig vid detta oljud genom åren, men ochså han kan få nog emellanåt. Ett minne är när han natt putter på mig lite lätt och ber att jag skall vända mig för att jag snarkar så (läs: blåser bakåtfrissa på honom), varpå jag lite halvt vaken/irriterad frågar "va jag skall göra åt det, flytta hemifrån eller????"
Va säger man...jag hör ju det inte själv...derför varnar jag all numer innan man skall på "sleepover"...
/Marianne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar