Vaknar till liv igen...

Då så.....nu skall vi se om jag inte kan få igång skrivandet igen och få lite liv i den här gamla härven ;-)
Saknar att skriva, men orken framför allt har inte funnits på lång tid.
Nu blir det kanske mycket istället på en o samma gång, men tänker försöka ta det lite pö om pö.
Den som är intresserad den läser, den som inte är intresserad skiter i att läsa helt enkelt.

Välkommna är ni alla i alla fall.

Kram från Marianne

Tiden leker alle sår....

.....sies det. Men det kan jeg ikke holde med om.
Idag er det 2 år siden Lars gick bort og savnet er fortsatt like stor, og det gjör fortsatt like vondt.

Ta hånd om hverandre der ute...
Klem
/Marianne

Scrapmara i Vårgårda

I lördags var det åter dax igen...
Att samlas i Vårgårda  med ett helt gäng med tjejer med fyllda scrapväskor.
Efter en stökig höst och vår så var inte scraplusten på plast för min egen del, men med vetskapen om att tjejerna i Scraptrion, Malin, Anna och Eva alltid bjuder på det bästa så packar man och åker helt enkelt.

Och som vanligt sitter skrattet löst, utmaningar, tävlingar, välkommstkit, priser, maten/fikat och Scrapfabriken....ger det hela topp betyg även denna gången.

Det blev gjort 4 stycken LO´s och 2 kort.
Jag vann ett 1a pris för tävlingen "Presentkort" till QiBreeze, och vann en massage av Karin som driver just det stället.
Ett andrapris vann jag för "My life by numbers" LO`n lite längre ner. Och till sist ett pris för ett beställningskort som jag lägger ut lite senare.

Första LO´n skulle ha övervägande gult i sig och innehålla en hand från Scrafabrikens logga. Inte min favoritfärg precis, men resultatet ser ni nedan iaf. Handen är numera bortplockat, för den var ingen rolig detalj.
Karusell på engelska är ju ""Mary go round", men bytte ut det mot Tiril istället.

"My life by numbers" Ja, man skulle helt enkelt berätta om sig själv och ha med så många siffror som möjligt.

Utmaningen skulle innehålla en titel med "Vi har pippi på...." eller "Birdie nam nam...."
Svårlöst utmaning, men hittade detta kortet i väskan från en tur  med ångloket, Anten-Gräfsnes förra året, vart ALLA barnen gör en min.... :-S

Och till sist en utmaning som 5 personer fick rita var sin detalj till/på en skiss och sedan skulle man tolka skissen.

Ser fram emot hösten redan.

Kram
/Marianne

Bland cupcakes och kaffe

Var i Halden för några veckor tillbaka i samband med att jag fyllde år (igen...)
Det klassiska besöket hos Ane stod som vanligt på planen,men också ett cup-cake kurs som jag fick av Reneé i födelsedags present.

Det var underbara söta Manuela som har Passion 4 Baking som höll i det hela. 
En helt underbar kväll fyllt med massor av skratt, smakprover, söta kristyrer i alla dess färger och sist, men inte minst, cupcakes!!!
Så sjukt roligt att ha tillgång till alla slags möjliga verktyg och pynt i alla färger, smaker och utseende.

 Behöver jag säga att min present från Ane, ett presentkort på TilBords i Halden, användes flitigt innan jag åkte tillbaka till Alingsås på söndag.
Det blev lite tippar, smarta påsar, stansverktyg osv., så man kan fortsätta i samma cupcakes ideologi hemma.


Sedan har jag också anmäld mig till Buzzador och blev utvald att testa på ett kaffe som kommer på marknaden, Milicano från Gevalia.
Som den enda i hemmet som dricker kaffe orkar man inte brygga kaffe varje gång, så ett snabbkaffe funkar bra om det är bra kvalitet på kaffet.
Milicano går helt klart under den kategorin.
Ett kaffe som inte är surt i smaken som jag kan tycker vissa kaffe har.
Sedan har den en riktig bra och fyllig kaffesmak. Vilket är toppen för mig mig som gärna dricker min kaffe som en caffelatte.
Rekommenderar detta kaffet till er andra utan tvekan kan jag säga.
 Och varför inte ihop med en av mina cupcakes ;-)

Minus för produkten är dock påsarna....
På två av dom har det gått hål i sömmen/svetsen på sidan, vilket har gjort att det är kaffe lite överallt kan jag säga.
Går ju att lösa med att hälla över kaffet i en annan burk eller dyl.

Kram
/Marianne

Lite musik och mycket tankar...

Ben & Jerrys hand i hand med en stor caffelatte som sig bör när huvudet är full av tankar och funderingar.

Den första som gick för länge sedan...

Va fan hände!?!?

När slutar man stå för vad man sagt, gjort och framför allt, varför?

Vad hände med "behandla andra, som du själv vill bli behandlad"?

Varför sitter jag igen med känslan av att det är mitt fel att det det gick som det gjorde, och ett skadat självförtroende/självkänsla?

Sist men inte minst.

Jag spelade med öppna kort och utan joker...
Kommer förklaringen som uteblev?

/Marianne

Sorg

I helgen sa en god vän till mig, "Jag har en så stor sorg inom mig..."

Jag vet vad denne personens sorg beror på, men har ändå tänkt en hel del på kommentaren efteråt och tänkte försöka skriva lite om just sorg.
Känn er välkommna med inlägg och kommentarer sedan.

Sorg är nog nått väldigt många av oss som har inom sig i en ellar annan form tror jag, och man kommer alltid bära med sig den.
Men förhoppningsvis lär man sig leva med den på ett sunt sätt och man kan kontrollera den.
Min egen sorg är Lars som gick bort för 2 år sedan, mitt äktenskap som kraschade och mina barn som jag bara får se/umgås med varannan vecka. Bla.

Sorg kan altså komma av så många grejer enligt min mening.
Att någon går bort, skilsmässa, sjukdom, relationsproblem, att livet inte blev som man trodde osv.
Likheten med dom allihopa tror jag, är att det gör så förbaskat ont.
Överallt på nått sätt.
Och man vill bara böla, skrika och slå någon......eller jag vill iaf. det.
Olika människor regagerar olika på sorgen med att rymma in i något eller börja överdosera vissa grejer, som till exempel:

- Ilska och aggresjon
- Arbete och träning
- Mat
- Sex
- Alkohol/psykofarma

Ni känner säkert igen er någonstans.

Och det förstår jag...varför man tar tillflykt i någon av dessa.
Fler av dom ovanstående passar in på mig.
Men någonstan så hoppas jag att man vaknar till och inser att det inte är rätt att hålla på så här.
Man kan inte flykta in i något som kan bli ett beroende, för man drar med sig så många andra då. Man skadar förtroenden, man skadar känslor och man skadar andra mäniskor.
Och framför allt, man kan inte fly från sorgen tror jag....man måste ta itu med den, acceptera den och lära sig leva med den.
Tillfälliga lättnader som alkohol, mat och arbete fungerar för stunden, men ger inga bestående resultat

Själv grinade jag mig igenom Lars sin bortgång, och gråter  fortfarande då och då. Det gör ont oxå, men inte lika ont som när man var på begravningen.
Skilsmässan har jag tagit terapi hjälp till, massor med timmar. Utbildad terapaut och alla mina vänner. Och gråtit, svurit, gapat, skrikit i massor.
Och veckorna man inte har barnen, precis samma sak. Men här gör det fortfarande lika jäkla ont varje vecka. Det gör så ont att man nästan inte kan andas...

Tiden läker inte alla sår.
Det tiden gör är att gå, och i morgon har det gått nya 24 timmar av ditt liv.
Det är vad man gör under tiden som avgör om man får läkning eller inte.
Visst är det väl så?
I slutändan väljer man ju själv hur man vill må. Du som person har ju alltid ett val.
Sedan är det däremot inte sagt att det varken är lätt eller enkelt. Eller hur lång tid det tar innan man mår bättre.
Sorgbearbetning innebär att ta kontroll över effekterna av vad du har varit med om.

Sorg är inget som är farligt, även om de flesta av oss nog endå på nått konstigt sätt är rädda för den.
Rädda för att den gör ont, rädda för att man inte vet hur man skall hantera den, rädda för förändringen som sorgen medför sig osv.

Sedan sägs det oxå att sorgbearbetning innebär att kunna förlåta andra, och dit har jag inte kommit än kan jag säga. Kan ske någon gång i framtiden, men när var hur, vet jag inte.

Jag hoppas att jag någon gång kan få kontroll på min sorg, och lära mig handtera den i det dagliga livet. Men det krevs att jag jobbar med den varje dag inser jag ju.
Så oxå min vän som jag nämner i början. Du är inte ensam om din sorg, även om var sorg är unik, men jag hoppas du hittar ditt sätt att oxå handtera den i vardagen. Men det krevs en sjuhelsikas jobb att komma dit...

Kram
/Marianne

Samtal under middagen 2

Jaha, så åter igen ett av Tiril o mig sine små samtal kring middagsbordet :-)
Hon har oxå lagt till sig den här tjejiga rösten och försöker låta vuxen och erfaren. Ni som har flickor i familjen, vet vad jag menar.

Middagen är iaf. framdukat och jag har satt igång lite blandat musik lågt i bakgrunden.
Mitt in i måltiden kommer Eric Saade och sjunger sin låt Popular, som de flesta av er känner till misstänker jag.

Tirl: Mamma? Eric Saade är i tonåren va?
Marianne: Ja, jag tror det iaf. (inte helt koll på läget just där...)
T: Mamma, vet du va??? När jag blir tonåring så skall jag fråga chans på Eric.....
M: Jasså, skall du det....?
T: Mmmmm.....sedan kan vi åka runt i hela världen o vara pojk och flickvän, sedan kan jag lära mig alla språk...
M. Ja, det låter ju bra tycker jag. Men det är ju tur att Eric inte har någon flickvän längre då?
T: Vadå flickvän?
M: Ja, han var ju ihop med Molly Sandèn, men dom har precis gjort slut, så nu är hans singel.
T: Ja! O jag vet varför han är singel!!! Jag vet varför Molly inte ville vara ihop med honom längre!
M: Jaha, varför då?
T: För han är en huvud-vätare!!!
M: En huvud-vätare??? (kan knappt hålla mig för skratt numera kan jag säga)
T: Ja! För det har jag sätt på datorn. Att Eric är en huvud-vätare....

Varpå efter avslutad måltid vi får sätta oss vid datorn och visa mamma vad en huvud-vätare är, för vid här har ju mamma ingen koll alls kan jag säga.
Och här ser man hur stor påverkan en kändis och TV har på barnen, för att försöka förklara för henne att detta bara är på skoj, fungerar inte så länge det är Eric Saade i huvudrollen kan jag säga.

Så mina vänner, den nya folksjukdomen, ifall ni missat den ;-) :

Till historien hör ju då så klart, att Tiril INTE backar för Eric Saade, även om han är en huvud-vätare ;-)

/Marianne