Ja, det är tiden det tar innan man som hysterisk morsa ringer polis/ledningscentral och ber om hjälp för att leta efter 2 styck 4-åringer som gett sig iväg på egen hand.
På besök idag har vi "handyman" Tord och dottern Saga. Till Tirils stora glädje är det hon som har en lekkompis på besök och efter att ha bombat hennes rum var det dax för en tur ut i det grå.
På med rosa regnkläder på båda och ut regnet...
Resten av folket fortsätter med renovering av badrum och springer ut/in mestadels hela tiden o har hyfsat koll på läget....eller inte.
Borta...gapa, skrika. Inget svar. Mats tar en kort runda inom nära område..borta...
Du är det dax för Tord och meg själv oxå o bege oss ut i matchen.
Tord går uppåt, Mats i bostadsområdet och jag mot vattnet/fritids/dagis....borta..gapa, skrika...fortfarande inget svar.
Det är ju nu man börjar bli lite lätt hysterisk och är på väg ner i knä, men sinnet håller en uppe. Är så jäkla förbannat, så jag kan nog slå sönder det mesta just nu.
Har telefonkontakt med Tord o Mats, men ingen hittar dom. Det är i detta läget jag ringer polis/ledningscentral lätt hysteriks i rösten. Varpå mannen i andra endan frågar hur länge dom varit borta och blir tyst när jag säger ung. 40 minuter. Han tar iaf. mitt namn/nummer och samtidigt hör jag hur det ringer i mobilen på missat samtal. Får lagt på o ringer upp Mats, som har hittat barnen glada o nöjda hemma hos en dagiskompis till Tiril. Va är problemet liksom?
Beslutet är nu hermed taget, att Tiril kommer att vara inlåst tills den dagen hon fyller 18 eller flyttar hemifrån.
Va då lik sin morsa.....det är ju så man kan gråta av det hela.
/Marianne
4 kommentarer:
...og der begynte jeg å gapskratte igjen.....Du vet jo hvorfor:) Kunta Kinte osv...
Blir så full i skratt....... förstår att ni blev oroliga, men kommer så väl ihåg för flera år sedan när en viss Marianne tyckte att jag var en kycklingmamma:)kommer du ihåg?? ( o som ja sa då, du kommer att förstå själv den dan du har barn)Men 40 min känns som en evighet!! // Marie
Kristin: Det er deg jeg ringer og ber om hjelp den dagen, bare så du vet....
Marie: Hihi...joda Marie, kommer ihåg det. Men du var ju rädd för älgen ;-P ...Kan ju inte släppa ut tjejen på gården ens innan hon vandrar iväg. Och sedan har hon fått för sig att leka tysta leken= inte svara när vi ropar.
Kram
/Marianne
Skicka en kommentar