I en vuxen ålder av 44 så trodde jag att jag hade koll på det mesta i mitt liv.
Stabilitet, trygghet, familj, fast jobb osv.
Föga anade jag vad som komma skulle en regnig dag i april.
Nu, 3½ månad senare, börjar saker o ting sätta sig lite. Förändringen är minst sagt stor. Åt alla håll o kanter...
Dock så sitter jag igen med ett stort sinne och en känsla av maktlöshet över att någon har tagit från mig rättigheten som mamma/förälder, att träffa få mina barn varje dag. Och samtidigt tycka att det är okej...
Detta är något som kommer ta lång tid att sätta sig känner jag.
/Marianne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar