Och det gick väl inte så där vidare bra.
Sonen ärver ju mors kontrollsinne, vilket innebar, att lämna stigen gör man inte, för då hittar man inte hem igen.
Dottern var nog lite kort i stroppen och snubblade titt som tätt i håler, på pinnar, fastnade i gräs osv. osv.
2 timmar senare var vi hemma igen, tomhänta, svetta, repiga av hallonbuskar, leriga och ovänner. Och med 2 TOMMA spänner. För inte hittade vi en enda svamp någonstans.
Igår satte vi kursen mot Rensvist, igen..., och det bar till skogs med Camilla.
Ut på tur som aldrig förr. O visst, hon parkerade bilen i diket, öppnade dörren och plockade genast dom första kantarellerna. Vissa har ju lite mer tur än andra kan man säga.
Men säg den lycka som varar. Vi hittade några stackare till här o var, och innan vi åkte hem för kvällen, efter ytterligare en tur till skogs, kom jag hem med 2 liter iaf.
Åh så gött det är då!!! Vi tog halva samlingen till kvällsmat med en gång.
/Marianne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar